Ja, nu har de gått ett år sedan de hände. Jag får kallakårar när jag tänker på det. Idag är det ett år sedan jag var ute och firade valborg med vänner. Jag minns så väl hur kul jag hade, jag var så glad, dansade, pratade och umgicks med ett härligt gäng. Mot morgonen var det ju dock dags att åka hem. Men att jag for hem till min lägenhet är något jag ångrar så djupt. Jag skulle ha åkt till mamma och sovit.
Jag kom hem till en mardröm... Jag vill inte tänka på det, men det är något jag aldrig kommer att glömma eller förlåta. Jag kommer aldrig glömma den rädsla mitt hjärta fylldes av.
Bankandet på dörren. Rycken i hantaget. Skriken och ropen från trappuppgången. Det hemska ljudet av att dörrlisten sprack. Brevlåsan som gick sönder....
Vad hade hänt om pappa inte kom i tid. Vad hade hänt om polisens syreber inte fanns. Hade jag funnits här idag?
Jag är inte rädd idag. Inte på samma sätt som då. Jag är starkare nu. Jag är inte nertryckt av någon.

Idag är det valborg trotts allt som hänt så vet jag att inget blir som då. Jag är tryggare idag. Jag är hel. Jag vågar vara fri från det som en gång var.

Jag har min familj.




Bjuder på en bild av grannens snygga muffins :)

Jag älskar dig !
Är det någon som kan få mig glad och på andra tankar så e de du !
Bästa pojkvännen i världen !

Om jag ligger vid din sida

skulle du vara vaken då

Om jag säger att jag älskar dig

tror du då mig

Om jag står vid din sida

fattas du då vid min

Om jag saknar dig när du går

kommer du då tillbaka

Om jag vänder mig om

har du då gått i mina fotspår

Om jag förlåter allt som skett

ångrar du dig då

Om jag ber dig vara här

stannar du då

Om du älskar mig

ja bara om

Joakim min älskade <3

Det är nog många som vill ha en uppdate om hur de är..

Men jag säger som de e bara :)

JAG LEVER!! :D

Det finns "något" f-face som har så stor trut så att käften sitter fast där bak.

Så blir inget mer bloggande. :(

Boken går de oxå segt med nu när allt hamnade upp och ner igen!

Jävla f-facet som inte kan hålla sig till sitt!

Ja som många vet så har jag kort hår och va f-n har dina falska uppståppade plast bff's med de att göra?!?!?! :/

Go f your self! är mitt tipps till dej gummi sak!

Srry de fula inlägget med massa fula ord!

(Men har skrivit om mit första inlägg som inehöll både namn och ännu mer fula ord)

Men känner att jag vill ha de sagt!

Oförglömmligt! Du är borttagen men det du gör om och om och omomomomom IGEN fortsätter och kommer ALDRIG lita på dej igen! No more truble from you pleace!!!!!

Borttagen men oförglömligt!

Blää!

Kommer nog skaffa en ny blogg, men bara för mig själv. Har haft mycket hjälp av min blogg både för presenterna och för att jag haft ett sätt att få ut de jag vill ha sagt. Alltid ska de vara nån dummer som förstör de och nu försvinner en stor del av mig då jag får ut mina västa smärtor genom att skriva ut allt!

Tack åter igen ditt fylle sv..!!!

Nu såg jag vem som är den svaga länken "i familjen" synd att respekt inte kan visas ens där... Tack på förhand.. Men hur jag mår och vad som händer med mig har inte med det där falska nyllet som visades brevid ditt. Fy fn. Besviken så de räcker och blir över.

Nu skiter jag i fler uppdateringar!

Fy så ledsen man blir på detta! Fy faaan!

Hon och hennes falska liv har inte med mej å göra så dra åt pipan ! Urch!!!




När man tror att de äntligen är stabilt och lugnt så dyker de upp ännu mer! Ger upp hoppet om en stabil vardag utan falskhet och folk som bedrar, för dom dyker ju upp gång på gång! Bläääää så syp less!!! Idioter än mitt sista ord på denna blogg!





IDIOTER

Mycke funderingar snurrar nu. Vad ska hända, hur ska mitt 2013 få börja. Hur länge till måste jag vänta och kämpa för att få bli hel igen... Det sägs att man inte kan älska då man är bruten i själen.. Men jag kan älska dem jag har nära trotts hur nerbryten jag än är... Jag har nog alltid varit sånn.. Hur dårligt jag än har mått och hur sjuk jag än har varit, så har familj och vänner varit dem jag häller nätmast.
Jag och min älskade bästa vän har inte hunnit ses så mycke, men vi vet var vi har varandra och är de något så har jag denna fina manikk (mobilen) som är gudomlig då man verkligen behöver de där lilla extra. Tack Moa för att du stått ut med mitt dåliga humör, för att du har gett mig en spark i röven när de har behövts, för att du har litat på att jag klarar denna kamp trotts att jag själv har tvivlat...
Älskar allt du har gjort för mig och alice <3


Kram på er,
Nu åker jag och a till boden för ett sista bvc besök hos ar.. Kommer aldrig få en bättre bm än hon :/

Happ.. Först drar man en bambi på hal is men de gick helt ok, vagnen är som en bra uppfinning! Blev ingen vurpa, men gled fran så fint :D
Så nu ska man försöka sig på kalix... Får ju se hur detta ska gå när man har ärft mammas lokalsinne... iq fiskmås när de gäller teknik och att hitta adresser :o Hoppas jag hittar tillbaka efter mötet på miroi. Annars vet jag att man hittar alltid roliga affärer efter vägen när man e vilse ;)

Ha en bra dag alla.. för än så länge så är min dag helt ok :)

Så..

Nu ska jag ta och skriva om hur jag kände mig 28 december förra året...

Har inte orkat skriva om det fören nu. Eller orkar vet jag inte om jag gör, för jag vill inte minnas den kännslan, men de är så jag känner från och till... Så nu kommer sanningen om hur jag känner och hur jag kan må.

27, de var den där helvetes dagen som jag verkligen inte ville skulle komma...

Och sen den där förbannade mellandagr rean som jag bara brukar ÄLSKA!

Hmm... Kan ju ta och tala om att det var inte så jag kände när jag var på min LIVS SISTA mellandagsrea!

Jag hittade tre helt underbara plagg som jag verkligen kände att de här är JAG. Så när vi var klara på damavdelningen så gick jag av ren rutin in till barn avd. och hittade en fin tröja åt A, var nöjd med mina första kap. men kände inte att jag riktigt hade pengar till att köpa kläder som inte passar, så jag trovade dem före... Det var ingen bra ide...

Kläderna var helt underbara.. Tunikan fick mig verkligen att få färg, den fina vardaströjan med dragkedja i ryggen var svin skön och den där snygga blå kofftan var helt underbar! Kläderna satt som dom skulle, jag kände mig verklingen kvinnlig just för stunden.. Sen brast de totalt för mig, kände hur tårarna ville tvinga sig ut. Fick panik och ropade på mamma som stod i korridoren utanför provrummet.. Men när hon väl hade fått igång fötterna så hade jag svlt tårarna och torkade snabbt bort den som redan rann ner för min kind. Jag skämtade bort allt med att säga..

"Äh tröjjan stix så jag skiter i de och allt de andra var fult. Gå nu!"

Det var inte kläderna de var fel på.. Det var mig.

Jag kände mig totalt förstörd!

Jag såg verkligen mig själv i alla vinklar och det var åt helvete fel för mig.

Kan helt ärligt säga att jag trivs inte med den person jag tvingas vara...

Jag gillar inte peruker, för dom är jobbiga att ha på och de gör de hela värre än vad de redan är! Att jag inte har en peruk på skallen och är typ flint betyden inte att jag är stolt över mig själv. För det är jag inte. Jag älskar mitt hår, det jag en gång hade. Att få borsta håret och göra en fläta innan man lägger sig på kvällen och ta ut snodden och bara ruffsa till de och kunna använda sig av volymtången, platt tången, låck tången eller köra med den fina morgonfrillan är bara en dröm för mig nu... Mardrömmar om att varje gång jag äntligen får långt hår så kommer det tillbaka i min kropp.. Mardrömmar om att aldrig få bli en helt fri människa är något jag har haft sedan jag ställde mig i duschen och såg allt falla... Att se håret ligga på golvet var rena helvetet! Jag kommer aldrig vänja mig vid tanken att jag har kort hår... Jag HATAR de!

Kan verkligen tacka familjen och min underbar J som kan få mig att känna mig tillräcklig.

"Vi älskar dig J"

Jag vet det växer ut... Men ni kan inte veta hur det känns att gå ut och inte känna sig de minsta kvinnlig...

Ja jag är en 20 årig mamma som går igenom livets helvete.

Jag har svårt att se livet som något annat än svart och vitt.. Jag försöker se det ljusa i längden, men ibland så skiner tårarna genom mitt skal. Jag vill lägga på sminket och hoppas på mirakel. Att få känna sig vacker känns som rätt långt bort. Jag saknar mina fina vänner som man har så kul med när jag haft en paus i min vardag.. Alltså när jag unnat mig en kväll utan blöjbyten och nattning av barn. Jag saknar att kunna be om barnvakt en helg för att kunna roa sig lite extra med vänner...

Om några dagar får jag veta om jag får ta ett glas vin eller äntligen får dricka en iskall öl på en krog med en snygg vän.. Har inget alls emot att ligga hemma på soffan med mina älsklingar, men bli lite avis på alla som har orken att ha extra kul en kväll ute med vänner... :/

Man förlorar verkligen mycke på att bli sjuk..

Jag har förlorat många vänner på det... Många som inte klarade av att se hur livet kan vara.

Snabbare än vinden blåser kan ens liv förändras!

"Veronika, du har ------"

Det förstörde mitt år!

Det förstörde mitt sätt att se på livet!

Det förstörde många planer!

Men samtidigt så gav det mig så otroligt starka kännslor för människan som A litar på så mycket och kallar "pappa". Vi älskar dig gubben!

Tillsammans med er är jag stark <3

Ha ett underbart 2013

För jag ska verkligen sattsa på en frisk framtid med mina underbara.

Srry de konstiga inlägget.. Men till dem som orkat läsa, nu vet ni.