Trött i kroppen, men kan inte sova.
Damen somnade så fort j kom från hokey tittande.. Så nu ligger man här som den hemma fru man är och väntar tålmodigt på han igen :)
Gubben är där han brukar :) på vift alltså
Har gett upp försöken på att somna då magen kurrar otåligt.. biverkningar från helvetet.. Mår inte lika illa nu så ska försöka ta mej ur sängen för lite natt mat.

Har unnat mej att ha kul och de får man sota för.. Jag tror jag känner varje muskel i min kropp. Nu vill jag va fri.

En förändring med blandade kännslor. Men nu är vi här när det är där. Nu är vi här när den är där.

Klurigt men värt att fundera på.

Bläää! Orkar inte meeeer! Blääää!
Vill bara vara hemma. Vakna upp i min säng och sen inse att allt bara är en dröm! Jag orkar inte mer!
Vill inte må illa. Vill inte frysa i ett rum som är 25-30 grader. Vill inte ha den där jävla kännslan i kroppen. Vill inte vakna på morgonen och känna mej som 108 år. Vill inte detta mer! Jag vill inte se mej i spegeln och se att en av dom saker jag gilla bäst med mej själv är borta!
De är jobbigt!
Jag är så förbannat envis och possitiv. Glömde helt bort att känna efter hur jag mår i allt hevlete.
Jag mår åt helvete just när jag känner efter och är egoistisk. Men jag har inte tid att vara egoistisk. Jag har inte ork eller lust att vara de, men jag måste tillåta mig själv visa att de är inte okej med mig just nu.
Jag är 20 år och känner mej som en gammal kärring.
Jag vill att detta helvetes år ska vara över så jag kan få ett normalt liv med min familj. Så jag kan få leva som jag brukar och faktiskt kunna gå ut på krogen med mina vänner och ha kul.
Fan för denna orättvisa och allt vad den bär med sig!
Jag vill vara fri.
Jag är glad för allt jag har.
Men det hade vatit så inni nordennmycke lättare om jag var mitt hela friska och glada jag.


----------------

Där var dagens sanning.

Älskar dom jag har kring mej. Ni är bäst <3

De brinner i mej!

Brännskadan blev större och större!

Men nu när jag äntligen bad om HJÄLP

Så var de verkligen de bästa jag kunde göra

Tack mamma och pappa för att ni är så otroliga!

Pappa den där dikten jag skrev till dej när jag var yngre

om att du vänder kappan mot vinden och omfamnar mej i vilken storm som är härjar!

Den är så sann som den är skriven.

Jag vet inte vad jag hade tagit mej till om ni inte hade funnits där fär mig nu.

Men nu måste jag öppna min bok och verkligen berätta vad som händer i mej.

Tack!

Min bättre hälft kan jag inte annat än älska!

Att orka med allt som händer.

Du är bäst hjärtat! <3

Att se dig och våran stora flicka är de bästa för mig!

Vi två blev tre och vi älskar dig <3

----------------------------------------------------

Imorgon ska man möta helvetet igen.

Men de går bra! Jag är starkare än giftet!

Jag blir snart bättre och då ska jag göra allt de där jag inte klarar av nu.

bye!

Hur ska man droppa bomben..

Hur ska man förklara att jag fixar de inte..

Ajja, nu är de enkelt.

Att skriva de känns mindre.

På måndag ska allt vara klart..

Jag vet inte om de är helt rätt.

Jag vill. men att de skulle bli så här, så här snart.

Men de händer nu.

De är bara jag som känner de.

Väggen står mot min näsa.

Den är där.

Älskling du är bäst!

Vad hade jag gjort utan dej.

Jag vill inte be om de, men i helgen behöver jag dej..

Jag vet att du har andra planer och jag vet att jag är kass när jag gör de så här..

Älskling....

Vill du verkligen de här nu..

För nu är de ett beslut och de måste göras nu.

På måndag låser jag dörren..

Och då vet jag att för 2 år sedan lät jag en idiot som jag förr kallade MrX, satta mej i den sitts jag nu är i. Det är mitt fel att jag lät mej luras så hårt. Men payback is a bitch!

Jag har de finaste en mnniska kan ha. Tack för de.

Jag behöver all hjälp jag kan få av vänner och bekanta..

Jag behöver inte hjälp att städa. Jag behöver hjälp att rensa, sälja och flytta.

Jag vill de här.

För mej, för A och för oss.

Jag är inte så stark som jag ser ut och där av dett inlägg.

Jag vill inte svara i mobilen för de kommer så mycke frågor.

Frågor jag varken vill eller kan svara på.

Så snälla ställ dom inte..

Ååååh!

Dagen kom då jag nu måste säga de.

HJÄLP!

Att inte veta är för mej okej.. Men för många andra svårt att förstå..
Jag försöker och det går bra just nu..

Efter en mysig dag med bus ute, korv grillning, vila, gomiddag och åter massa bus så är jag helt slut. Alice sover så sött och nu ska jag besegra värken och försöka sova. Annars inväntar man karln så man har någon att krama om iallafall :)

Kraam.

Nu börjar de bli jobbigt att bara vara hemma.. Men de stora problemet är ju att jag orkar inte allt jag vil göra.. Att sitta på röven att bara vara inne och inte göra något är inte kul längre... Jag vill vara frisk nu! Jag vill må bra nu!

Behandla mej inte anorlinda bara för att jag är sjuk. Gör inge skillnad från förr. Jag är samma person. Jag är precis samma person bakom de hårda skalet av min sjukdom så leler Veronika än!
Kan alla ta och fatta de!!!

Jag lever och mår relativt bra. Var glad och sluta gräva.

Jag är inte rädd för att tappa de längre, för de är redan borta. Jag är inte lika ledsen, men en liten bretydlig sak är borta. De som verkligen gör mej tokig är att inte orka allt man vill. Jag som hade planerat en vinter full med träning och motion... de blev inte så..
Träningen får komma efter nyår.. För då får jag börja igen.. Då får jag sakta men säkert börja med fysisk träning som promenad och annat utan att oroa mej gör någon enorm försämring..
En motivations/träningsbok inhandlad så nu kanske de blir lättare att komma igång sen med vardagen :)
Tänk att efter nyår får jag beskedet om jag är helt fri.. Efter nyår får jag nya besked och då får jag äntligen veta om jag måste fortsätta eller om jag kan få bli mej själv till fullo igen..
Ett nytt år utan insyn. Ett nytt år med nya förändringar och kanske till och mef ett helt nytt liv.
Jag är inte rädd inför de nya året. Jag är glad att jag kanske får en ny start.
Jag har alltid varit mån om miej själv och försökt ta hand om mitt inre.. Men efter allt detta så kommer jag nog se på mitt liv ur en anan synvinkel.
Jag är jag men ändå någon annan.


Tack till mina underbara föräldrar, min underbara pojkvän, min underbara dotter, mina bröder, min fru och alla mina vänner och övrig familj som inte gör skillnad på mej från förr. Jag är samma person som då dock bara inte lika stark..

Jag älskar er.

Jag är inte rädd för att tappa de längre, för de är redan borta. Jag är inte lika ledsen, men en liten bretydlig sak är borta. De som verkligen gör mej tokig är att inte orka allt man vill. Jag som hade planerat en vinter full med träning och motion... de blev inte så..
Träningen får komma efter nyår.. För då får jag börja igen.. Då får jag sakta men säkert börja med fysisk träning som promenad och annat utan att oroa mej gör någon enorm försämring..
En motivations/träningsbok inhandlad så nu kanske de blir lättare att komma igång sen med vardagen :)
Tänk att efter nyår får jag beskedet om jag är helt fri.. Efter nyår får jag nya besked och då får jag äntligen veta om jag måste fortsätta eller om jag kan få bli mej själv till fullo igen..
Ett nytt år utan insyn. Ett nytt år med nya förändringar och kanske till och mef ett helt nytt liv.
Jag är inte rädd inför de nya året. Jag är glad att jag kanske får en ny start.
Jag har alltid varit mån om miej själv och försökt ta hand om mitt inre.. Men efter allt detta så kommer jag nog se på mitt liv ur en anan synvinkel.
Jag är jag men ändå någon annan.


Tack till mina underbara föräldrar, min underbara pojkvän, min underbara dotter, mina bröder, min fru och alla mina vänner och övrig familj som inte gör skillnad på mej från förr. Jag är samma person som då dock bara inte lika stark..

Jag älskar er.