Mycke funderingar snurrar nu. Vad ska hända, hur ska mitt 2013 få börja. Hur länge till måste jag vänta och kämpa för att få bli hel igen... Det sägs att man inte kan älska då man är bruten i själen.. Men jag kan älska dem jag har nära trotts hur nerbryten jag än är... Jag har nog alltid varit sånn.. Hur dårligt jag än har mått och hur sjuk jag än har varit, så har familj och vänner varit dem jag häller nätmast.
Jag och min älskade bästa vän har inte hunnit ses så mycke, men vi vet var vi har varandra och är de något så har jag denna fina manikk (mobilen) som är gudomlig då man verkligen behöver de där lilla extra. Tack Moa för att du stått ut med mitt dåliga humör, för att du har gett mig en spark i röven när de har behövts, för att du har litat på att jag klarar denna kamp trotts att jag själv har tvivlat...
Älskar allt du har gjort för mig och alice <3


Kram på er,
Nu åker jag och a till boden för ett sista bvc besök hos ar.. Kommer aldrig få en bättre bm än hon :/